Corky style

Jag har velat skriva detta i flera dagar nu och nu känner jag att det är dax. När jag blir kär så spelar det ingen roll vilket kön personen har utan det är personen jag blir kär i. Håller ni inte med?  Jag har funnit min kärlek och denna gång vet jag att det kommer hålla länge. Jag har en väldigt bra känsla i magen och enligt mig är det den känslan man ska gå på. Jag har blivit kär i en väldigt speciellt person som jag beundrar för att hen vågar vara sig själv och har fått kämpa för att få bli den personen hen vill vara.

Jag har länge brottats med känslan att inte vara älskad för den jag är. Jag vet att jag varit annorlunda hela mitt liv och äntligen har jag hittat det som gjort det lite svårt att kämpa. Jag har hela livet fått kämpa med de dagliga sysslorna som en vanlig människa bara gör per automatik. Saker som att dusha och allt annat som de vanliga sysslorna man gör varje dag. Självklart att jag dushar tillräckligt, jag är inte äcklig. För mig kan det vara en utdragen kamp för att kunna ta mig in i dushen något som en vanlig människa bara gör.